Dagens ord

Lycka – n substantiv.         När man en gråtrist onsdag bestämmer sig för att fixa en liten efterrätt till familjen, och hoppar över receptgooglingen för man kommer minsann ihåg receptet till vit chokladmousse sen sist man lagade det. Och när man häller upp den färdiga smeten i serveringsskålar inser man plötsligt att ”sist man lagade det” var man 16 stycken.

Man inser ju varför de säljer huset

Som den husknarkare jag är så har jag förstås märkt att de ritar in mer och mer saker på de där planlösningarna på hemnetobjekten. Detaljer som ska ge oss en känsla för hur det kommer att vara att bo där.

I stora sovrummet ser man inte bara en hafsigt ritad dubbelsäng uppifrån, utan man kan även notera de diskret randiga påslakanen och en lyxigt dukad bricka med tekanna, kopp och en uppslagen bok. I köket står en kastrull på spisen, och i vardagsrummet är kuddarna i soffan nypuffade, och ryamattan prydligt kammad.

Jag fattar hela grejen. Jag inser att om jag köper huset kommer min man ge mig frukost på sängen, och vårt vardagsrum kommer börja städa sig själv. Vi kommer vara lyckliga, glada och harmoniska.

Tills vi går ut i hallen och ser den gigantiska spindeln på mattan.

hallspindel

Det finns något bra med nästan allt

Ah, känslan som uppstår när ens make omtänksamt erbjudit en lite ryggmassage för att råda bot på det ryggonda, och man dagen efter vaknar och ser att det inte alls är en hederlig flaska hudlotion som står bredvid sängen.

Nej. För istället har maken entusiastiskt och omsorgsfullt smörjt in svanken med en halv flaska svindyrt sminkborttagningsmedel.

Men den goda nyheten är att mina skinkor är helt mascarafria nu.

Kanske något att leka efter julbordet?

Ellinor berättar om sina planer inför roliga timmen:

– Jag ska låtsas vara ett djur, och så ska alla i klassen få gissa vad jag är! Så här till exempel!

Hon springer runt på alla fyra och jamar.

– Kan det vara en katt kanske? föreslår jag.

– Ja, bra mamma! jublar Ellinor. Och nu då?

Hon slänger sig i en onaturlig ställning på golvet och låter tungan hänga ut.

– Eh? En hund? Eller? Jag vet inte?

– Men åh! Ser du inte? Jag är ju en överkörd sköldpadda!

Såklart.
IMG_8216.JPG
Lite olika svårighetsgrad på dem bara.