Jag vet inte vem som gör mest fel här.
Jag, som tydligen har som vana att käka upp barnens utspillda havrefras.
Eller dottern. Som tydligen har för vana att lägga överblivna hundgodisar på köksbordet.
Ganska lika havrefras. Men smakar helt annorlunda. Tro mig.
Jag har tappat bort mina glasögon. Det är inte roligt.
Det är mycket roligare när min man tappar bort sina glasögon. Han är nämligen nästan blind utan sina, vilket innebär att varje gång de är borta så kan hela familjen låtsas hjälpa till genom att ropa uppmuntrande ord såsom ”jag tror jag ser dem där uppe, hoppa pappa, hoppa!” och ”nej då, det är ingen vägg rakt framför dig bara fortsätt gå älskling” samt ”fast om vi ska vara petiga är faktiskt en stängd dörr inte en vägg, det bara känns så när man går in i den”.
Men mina glasögon har jag bara när jag kör bil, tittar på teve eller vill veta hur någon ser ut på riktigt. Så jag kan ju leta själv. Och jag har redan letat i princip överallt. Utom i trädgården. I och för sig var det där alla mina trosor var i somras när valpen envisades med att bära ut alla underkläder och bära in alla blomlökar, men det känns ändå långsökt.
Och utan mina glasögon måste jag handla godis som en tonåring (till fots, vilket liksom tar bort hela godiseffekten), och jag är osäker på om jag hämtade rätt barn vid skolan, eller bara ett barn med rätt längd. Så letförslag mottages tacksamt. Och ja, jag har kollat i bilen, mellan soffkuddarna, under brödrosten och alla andra självklara ställen.
Nu ska jag titta på Simpsons. Eller något med Trump. Det är svårt att veta nuförtiden, av så många olika anledningar.
Så. Om vi typ säger att man kör en lite spontan men ganska snygg kvälldans iklädd trosor och T-shirt framför den stora badrumsspegeln, och en sådan där långbent spindel lossnar från under ens vänstra bröst och faller ner på golvet och sedan raskt rusar in under badkaret, är det ett tecken på att:
A) de djävlarna är ute efter en, men de kanske borde jobba lite på sin plan.
B) man borde använda behå.
C) man borde dansa oftare så att inget fastnar?
Juno lär sig väldigt fort. Men någonstans måste det ha gått snett i vår valpuppfostran.
Hon har nu lärt sig att alltid, alltid smyga sig fram till dörren och kissa precis innanför den.
Samt att gnälla högt och ljudligt vid dörren.
Ifall hon vill gå ut och sova.
Om man bara vattnar ordentligt växer de tydligen upp och blir riktigt stora.
Jag har färgat håret!
Spännande, eller hur?
Och inspirerande!
Visst är det härligt att läsa en massa bloggar och hämta inspiration till sitt eget liv?
Fast för att man ska kunna bli riktigt inspirerad så behövs förstås en bild. Jag förstår ju hur ni sitter där och nästan förgås av nyfikenhet. Snälla Karin, visa oss! Vilken färg blev det?
Det blev den här!
Samuel undrar en grej…
Om man hittar den här bilden på nätet:
Och omedelbart laddar ner den för att justera den lite:
ÄR DET SVAR NOG PÅ FRÅGAN DÅ?!
– Mamma, om 7 och 3 är tiokompisar, är 4 och 2 sexkompisar då?
– Ellinor, kan du visa mig hur fort du kan göra färdigt din matteläxa?
– Näe. Men jag kan visa dig hur fort en Tyrannosaurus Rex springer!
Ooookej… Man kanske skulle praktisera den typen av förhandling på jobbet?
– Karin, kan du försöka rätta färdigt uppsatserna till nästa vecka?
– Näe. Men jag kan försöka se färdigt alla nya avsnitt av House of Cards till nästa vecka!
Jag vet. Trogna läsare har inte kunnat sova sedan midsommar, eftersom de inte fått veta vilken paj det blev i år. Som vi alla minns gjorde haj-pajen succé 2013.
2014 bidrog läsarna med tipset ”raj-raj”, vilket visade sig oväntat praktiskt när min bordsgranne inte kunde svenska och jag skulle lära honom en låt.
Och i år. I år skulle det bli kallt. Och regnigt. ”Klä er ordentligt” sa värdinnan.
Så jag tog förstås med den här:
Det märkligaste var nog att i år tog pajen för en gångs skull slut.
Ketchupmamman 